I en nyligen publicerad artikel redovisar DN statistik från Skolverket som visar att särskilt stöd i grundskolan har minskat kraftigt. Från 14% för läsåret 2012/2013 till endast 5% för läsåret 2018/2019. Rapporter från Skolinspektionen visar också att ungefär hälften av grundskolorna i Sverige inte använder det särskilda stödet på rätt sätt.
Det här ser vi som något mycket oroande. Vi har under flera år snarare sett en tydlig och stadig ökning av behovet av särskilt stöd i grundskolan. Vi lät nyligen genomföra en Novus-undersökning som visar att fyra av tio rektorer, lärare och specialpedagoger uppskattar att minst 20% av deras elever har nedsatt kognitiv förmåga – och därmed skulle ha behov av särskilt stöd. En siffra långt från de 5% som idag faktiskt får det stöd de har rätt till. Stödåtgärderna i grundskolan borde därför öka, men istället minskar de alltså kraftigt enligt Skolverket.
Enligt skollagen ska skolan vara tillgänglig för alla. Varje elev ska få det stöd han eller hon behöver för att klara sin skolgång, att bli självständig. Här kan kognitivt anpassade hjälpmedel vara viktiga verktyg eftersom de hjälper eleven att få en känsla för tid och skapa en struktur i vardagen. Med en tydlig överblick över vad som ska hända från morgonen till att skolan slutar minskar stress och ångest så att eleven kan fokusera på lärandet.
Det kan till och med vara det som gör skillnaden mellan att kunna vara delaktig eller att stanna hemma.
Kognitivt anpassade digitala hjälpmedel som kan anpassas för eleven finns redan, dessutom är de kostnadseffektiva. Det förs många diskussioner om skolors budget och resurser för tillfället. Dessa digitala hjälpmedel borde vara något att ta med i planeringen i strama budgettider.
Kommentar till artikel i DN 28/10
”Stödet till elever med särskilda behov minskar kraftigt”
