Cerebral pares, ofta förkortat CP, beror på att ett barns hjärna fått en skada någon gång före 2 års ålder. Skadan kan ha uppstått på fostret, under förlossningen eller efter och påverkar individens förmåga att röra sig. Skadans effekter kvarstår hela livet, men behandling, förebyggande åtgärder och kompenserande hjälpmedel kan minska aktivitetsnedsättningen.
Utmaningar i vardagen
Det varierar hur stora svårigheter en individ får. Vanliga symptom är spasticitet i vissa muskelgrupper och ofrivilliga rörelser i kroppen. Det kan vara svårt att hålla huvudet uppe, att sitta, att gå, att använda händerna, att äta och tala. Nedsatt hörsel, syn och epilepsi kan förekomma.
En del individer har sin CP-skada i kombination med diagnoser som ADHD, Autismspektrumtillstånd och Intellektuell funktionsnedsättning. Dessa ytterligare diagnoser kan t ex ge svårigheter med koncentration, uppmärksamhet och impulskontroll.
Kommunikationsträning och kommunikationshjälpmedel
En del individer behöver stöd för att samspela och kommunicera med andra. En del behöver träna på talspråk, medan andra behöver träna på att använda handtecken eller kommunikationshjälpmedel med symboler och bilder.
Assistans och hjälpmedel för omgivningskontroll
En individ med CP har ofta assistenter och resurspersoner runt sig. Ofta går barn i vanlig grundskola, men ibland i anpassad grundskola / grundsärskola. En del individer bor i eget boende och kommer ut i arbetslivet, medan andra med större svårigheter bor i särskilt boende.
Det är av vikt att få känna sig så självständig som möjligt. Personliga hjälpmedel för kommunikation och omgivningskontroll kan bidra till ökad delaktighet i sociala situationer, ökad självständighet, självkänsla och integritet. Har individen kognitiva funktionsnedsättningar kan hjälpmedel för kognitivt stöd ge förutsägbarhet och känsla av kontroll i vardagen och ge en ökad livskvalitet.
