Samtalspartnern kan på olika sätt hjälpa barnet att kommunicera
Eftersom barn lär sig språk och kommunikation genom att se och höra språket användas, måste man i de tidiga faserna ge barnet samma möjlighet till modellinlärning även när man använder AKK-hjälpmedel (Alternativ och Kompletterande Kommunikation). En metod för att uppnå detta är att samtalspartnern sätter ord på det man gör och tänker. Det är lättare att formulera sig och t.ex. sätta ord på det man själv tänker när man använder en kommunikationsbok än om man använder ett elektroniskt ASK-hjälpmedel där navigering och uppläsning sker automatiskt.
Samtalspartnern har här flera roller och uppgifter samtidigt. När man själv formulerar det man vill säga, alltså uttrycker sitt budskap via PODD-boken, är syftet att visa barnet hur man kan uttrycka sig genom att använda PODD-boken. På motsvarande sätt pratar vi med småbarn fast vi vet att de inte kan prata själva. Det gör vi med kunskapen om att verbalt tal är en förutsättning för att barn ska kunna utveckla såväl språkförståelse som ett eget tal.
När samtalspartnern är barnets förlängda arm, alltså navigerar i boken beroende på de val barnet gör för att uttrycka sitt budskap, finns det andra syften med att tala högt och sätta ord på navigeringen och de meningar och ord som barnet har byggt upp. När man använder ett högteknologiskt AKK-hjälpmedel visas text och/eller symboler i fönstret i takt med att man skapar en mening. Man kan alltså hela tiden se hur långt man har kommit. Det kan man inte när man använder en kommunikationsbok, vilket innebär att det ställer större krav på arbetsminnet för att komma ihåg var man är någonstans. Samtalspartnern hjälper till genom att upprepa och uttala ord och meningar på vägen. Barnet kan fokusera bättre på nästa steg och behöver inte i lika stor utsträckning anstränga sig för att komma ihåg hur långt det har kommit.
